Var tar allt förstånd vägen?

En liten del av mig vill vara ensam, se en gråtfilm och somna med en utmattning som bara tårar kan ge.

En annan del av mig vill vara vaken hela natten och tänka och fundera. 
Den sista delen av mig vill krypa upp i din famn, kyssa din hals och önska att jag aldrig behövde gå därifrån. 

Det negativa med detta är att jag inte kommer få det jag vill mest (allternativ nr 3) och jag kommer inte orka allternativ nummer två, alltså kommer det att bli ett fjärde allternativ. Jag kommer att gå och lägga mig och fundera en stund, önska mig bort och sen somna för att sedan drömma. 

Rim och reson? Förstånd och logik? Jag tror jag har tappat det mesta. 

Tack vare promenaden igår är jag inte lika rastlös och lika förvirrad. Jag vet fortfarande inte var jag står och vad jag vill. Men jag vet åtminstonne vad jag tänker göra just nu. Det är en tröst på sitt sätt, då ingenting känns så logiskt som det borde vara. 

Ge mig ett liv utan val och det skulle vara dödande tråkigt. Ge mig ett liv med två val i varje korsning och jag skulle singla slant genom livet. Ge mig mitt liv idag och jag är förvirrad över dessa tusen och åter tusen avtagsvägar som förvirrar och förgyller. Tog jag rätt? Borde jag ha valt den andra? Vad kommer hända eftersom jag valde den här?

I slutet blir det endera katastrof, tårar, ångest, ilska och förvirring, eller så blir det kanon, glädje, kärlek, lycka och förväntan. 

Ge mig ett vägskäl där vägen är given, och jag kommer i alla fall gå åt andra hållet.

Ciao <3