Jag vet inte om man borde må dåligt när kompisen säger att denne inte har någon lust att ses. Förmodligen skulle det inte störa mig om jag inte kände mig ensam. Jag är dock för trött och för nere för att höra av mig till någon annan. Jag känner att allting är lite tyngre just nu. Det är inte bara att de uppenberligen har kastat ut mig från skolan, det är också för att jag kuggade första tentan, för att jag ska flytta ifrån två av mina bästa vänner och för att jag måste bygga upp helt nya relationer. 

Jag vet att det är tillfälligt och att det går över men just nu är det mycket. Jag får ett ryck att göra något jag vill, och precis när jag ska sätta igång försvinner rycket och jag lämnas i något av ett mellanrum mellan att skapa och att låta bli. 

Jag vet inte vad jag känner, vad jag tycker och vad jag vill. Just nu är förvirringen större än ordningen, trots nystädad lägenhet. 

Ciao <3